Moment 22 när det är som bäst
Idag, på trottoaren, blev jag kallad CP! av en främmande flicka. Det var något med hur jag parkerade cykeln.
Jag tackade henne med min gladaste ton och älskade hur något oväntat än en gång dök upp i min vardag (Om hon förstått min hjärna skulle hon förmodligen blivit ännu argare. Vilket givetvis bara spär på lyckleriet inom mig.
Moment 22 när det fungerar som bäst).
Det om det.
Mer blogg än så här blir det eventuellt inte. Fast det hade nog, i alla fall de skarpaste av er, redan anat.
The crime scene
another "crime scene"
Hej då.
Jag tackade henne med min gladaste ton och älskade hur något oväntat än en gång dök upp i min vardag (Om hon förstått min hjärna skulle hon förmodligen blivit ännu argare. Vilket givetvis bara spär på lyckleriet inom mig.
Moment 22 när det fungerar som bäst).
Det om det.
Mer blogg än så här blir det eventuellt inte. Fast det hade nog, i alla fall de skarpaste av er, redan anat.
The crime scene
another "crime scene"
Hej då.
Jag är värsta tönten, har det visat sig.
Jag är med i gruppen "DIG" på Facebook.
Det var nästan omöjligt att inte gå med
"Sara Carlsson, Johanna Gidlund och Jonatan Westh gillar DIG"
Självklart klickar man i "gilla" på en sådan information.
Genialt gruppnamn, totalt meningslös efter själva ingången.
Men idag fick den fylla sin funktion igen (att underhålla mig alltså).
Fast jag kom på nyss, efter några uppdateraklick med
"Att kramas. Många som gillar DIG gillar detta" etc etc,
att det nog är mestadels töntar som är med i gruppen DIG.
Ordet töntigt för övrigt, det beskriver sig själv så bra att jag får creeps av att använda det. Välpåkommet med andra ord.
02:26, Uppdaterar
Är det bara jag som är trött eller? Sååå frestande att klicka på Gilla.
Det var nästan omöjligt att inte gå med
"Sara Carlsson, Johanna Gidlund och Jonatan Westh gillar DIG"
Självklart klickar man i "gilla" på en sådan information.
Genialt gruppnamn, totalt meningslös efter själva ingången.
Men idag fick den fylla sin funktion igen (att underhålla mig alltså).
Fast jag kom på nyss, efter några uppdateraklick med
"Att kramas. Många som gillar DIG gillar detta" etc etc,
att det nog är mestadels töntar som är med i gruppen DIG.
Ordet töntigt för övrigt, det beskriver sig själv så bra att jag får creeps av att använda det. Välpåkommet med andra ord.
02:26, Uppdaterar
Är det bara jag som är trött eller? Sååå frestande att klicka på Gilla.
Det var det
Man är inte så STÖDdIG längre när man har tappat stödet
Så funkar det
Vi hade släktträff i sommaridyllen. Det var många bra moments.
I vanlig ordning stod Levi för de flesta.
Två favoriter
Moment nr 1
Jag: - Det här är mina kusiner Levi, vet du vad en kusin är för något?
Levi: - Ja det vet jag.
Jag: - Vad betyder det då?
Levi: - Ah men åååh!! Jag veeeet vad det betyder, att man är tvillingar!
Jag: - Njaa.. inte riktigt. Alltså. Ens föräldrar är syskon*.. (shit, måste rädda honom lite) ..och ja, de kan såklart vara tvillingar, så du hade nästan rätt. Typ.
* Tror faktiskt att jag sa så, inser nu i efterhand att det låter riktigt riktigt fel. Haha.
Moment nr 2, frågesporten
Alla hade skrivit en fråga om sig själv med tre svarsalternativ.
Levis fråga var:
När Levi blir stor tänker han bli..
1. Konstnär
2. Fotbollspojke
3. Han tänker aldrig bli stor
Jag svarade konstnär, helt övertyggad om att det var det rätta svaret, men vid rättningen säger Levi till min förvåning att det rätta svaret är 2, fotbollspojke.
Skit också! Hade behövt den poängen tänkte jag.
Sen, när vi preciiis hade gått igenom alla svaren kom han springandes och ropade
Levi: - Konstnär!! Jag ska bli konstnääääär när jag blir stor.
Bara för släkten att foga sig. Ett rätt till i mitt protokoll, ett färre i någon annans.
I vanlig ordning stod Levi för de flesta.
Två favoriter
Moment nr 1
Jag: - Det här är mina kusiner Levi, vet du vad en kusin är för något?
Levi: - Ja det vet jag.
Jag: - Vad betyder det då?
Levi: - Ah men åååh!! Jag veeeet vad det betyder, att man är tvillingar!
Jag: - Njaa.. inte riktigt. Alltså. Ens föräldrar är syskon*.. (shit, måste rädda honom lite) ..och ja, de kan såklart vara tvillingar, så du hade nästan rätt. Typ.
* Tror faktiskt att jag sa så, inser nu i efterhand att det låter riktigt riktigt fel. Haha.
Moment nr 2, frågesporten
Alla hade skrivit en fråga om sig själv med tre svarsalternativ.
Levis fråga var:
När Levi blir stor tänker han bli..
1. Konstnär
2. Fotbollspojke
3. Han tänker aldrig bli stor
Jag svarade konstnär, helt övertyggad om att det var det rätta svaret, men vid rättningen säger Levi till min förvåning att det rätta svaret är 2, fotbollspojke.
Skit också! Hade behövt den poängen tänkte jag.
Sen, när vi preciiis hade gått igenom alla svaren kom han springandes och ropade
Levi: - Konstnär!! Jag ska bli konstnääääär när jag blir stor.
Bara för släkten att foga sig. Ett rätt till i mitt protokoll, ett färre i någon annans.
Tretton små tysta prinsessor
Jag jobbade på ett barnkalas idag. Något jag gör ibland.
Det är kul att ingen av mina vänner har fattat vad jag jobbar med.
"Jag har hört att du jobbar som clown?" har någon sagt.
"Barnkalas? jobbar inte du på café?" säger någon annan.
Eller som idag
Annikasan: - Vadå, jag trodde du arbetade på ett äldreboende?
Jag: - Nä.
Annikasan: - Men med utvecklingsstörda eller något?*
Jag: - Inte alls. Idag hade jag ett barnkalas. Men alltså vi gör så mycket olika saker. Jag lagar soppluncher till pensionärsfolkhögskolan och så står jag i receptionen och i huset finns både musikfolkhögskola och bla bla bla (lika omöjligt att förklara mitt jobb som alltid).
Hur som helst, att arrangera barnkalas är en utav mina arbetsuppgifter.
Och visst kan jag vara utklädd till clown.
Idag var det dock prinsesstema så jag hade på mig min finaste rosa klänning med volanger å grejor samt min tiara ala alvstajl.
Superfint!**
Precis som på mitt första kalas var det en av flickorna som hette mitt absoluta favoritnamn (inom kategorin nostalgi), Ebba!
Jag vet att det är fult att favorisera men jag kan inte rå för det, jag blir per automatik extra snäll mot ett barn som heter Ebba.
Idag var det dock något alldeles särskilt. Pojken som satt brevid Ebba hette nämligen (håll i er nu) DIDRIK!!
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Jag: - VA? Sa du att du heter Didrik? DIDRIK!!!!
Didrik: - Ja..
Ebba: - Det är min bror.
Jag: - Men är det saaaant????
13 st 4-åringar i kör: - ...
Jag: - Åh, då är ni döpta efter min favorit tv-serie.
13 st 4-åringar i kör: - ...
Jag: - WoW! vad häftigt!!
En 4-åring: - Skulle inte du läsa en saga för oss?
Jag: - Eh, ja, jo absolut! (shit shit shit vad coooooolt. Och lite småsjukt. Hur tänkte de föräldrarna egentligen?)
Sen hände det en annan märklig sak. En av flickorna började helt omotiverat kalla mig för Johanna. Jag tänkte att det inte spelade så stor roll och struntade i att rätta henne.
Efter typ femte gången frågade hon mig
Flickan: - Heter du Johanna?
Jag: - Nej det gör jag inte.
Flickan: - Men är det okej om jag kallar dig för Johanna i alla fall?
Jag: - Ja visst det går bra.
Flickan, förtjust: - Vad bra!!
Flickan: - Johanna, jag tycker att det är fint med ditt lockiga hår.
Jag: - Vad gulligt, tack så jättemycket!
Flickan: - Johanna, jag tycker om din klänning också. Vart har du köpt den?
Jag: - På en secondhandbutik.
Det visste hon inte vad det var för något.
Men hon fortsatte att kalla mig för Johanna och höll mig i handen så ofta hon fick tillfälle.
Underbart märkligt.
* Inte helt pk*** men så var det hon sa.
** Hade inte alls tänk blogga om det här, så något foto är inte taget. Ni får helt enkelt ta mig på mina ord.
***PK.. hatar det uttrycket. Vad ska jag börja säga istället?
Det är kul att ingen av mina vänner har fattat vad jag jobbar med.
"Jag har hört att du jobbar som clown?" har någon sagt.
"Barnkalas? jobbar inte du på café?" säger någon annan.
Eller som idag
Annikasan: - Vadå, jag trodde du arbetade på ett äldreboende?
Jag: - Nä.
Annikasan: - Men med utvecklingsstörda eller något?*
Jag: - Inte alls. Idag hade jag ett barnkalas. Men alltså vi gör så mycket olika saker. Jag lagar soppluncher till pensionärsfolkhögskolan och så står jag i receptionen och i huset finns både musikfolkhögskola och bla bla bla (lika omöjligt att förklara mitt jobb som alltid).
Hur som helst, att arrangera barnkalas är en utav mina arbetsuppgifter.
Och visst kan jag vara utklädd till clown.
Idag var det dock prinsesstema så jag hade på mig min finaste rosa klänning med volanger å grejor samt min tiara ala alvstajl.
Superfint!**
Precis som på mitt första kalas var det en av flickorna som hette mitt absoluta favoritnamn (inom kategorin nostalgi), Ebba!
Jag vet att det är fult att favorisera men jag kan inte rå för det, jag blir per automatik extra snäll mot ett barn som heter Ebba.
Idag var det dock något alldeles särskilt. Pojken som satt brevid Ebba hette nämligen (håll i er nu) DIDRIK!!
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Jag: - VA? Sa du att du heter Didrik? DIDRIK!!!!
Didrik: - Ja..
Ebba: - Det är min bror.
Jag: - Men är det saaaant????
13 st 4-åringar i kör: - ...
Jag: - Åh, då är ni döpta efter min favorit tv-serie.
13 st 4-åringar i kör: - ...
Jag: - WoW! vad häftigt!!
En 4-åring: - Skulle inte du läsa en saga för oss?
Jag: - Eh, ja, jo absolut! (shit shit shit vad coooooolt. Och lite småsjukt. Hur tänkte de föräldrarna egentligen?)
Sen hände det en annan märklig sak. En av flickorna började helt omotiverat kalla mig för Johanna. Jag tänkte att det inte spelade så stor roll och struntade i att rätta henne.
Efter typ femte gången frågade hon mig
Flickan: - Heter du Johanna?
Jag: - Nej det gör jag inte.
Flickan: - Men är det okej om jag kallar dig för Johanna i alla fall?
Jag: - Ja visst det går bra.
Flickan, förtjust: - Vad bra!!
Flickan: - Johanna, jag tycker att det är fint med ditt lockiga hår.
Jag: - Vad gulligt, tack så jättemycket!
Flickan: - Johanna, jag tycker om din klänning också. Vart har du köpt den?
Jag: - På en secondhandbutik.
Det visste hon inte vad det var för något.
Men hon fortsatte att kalla mig för Johanna och höll mig i handen så ofta hon fick tillfälle.
Underbart märkligt.
* Inte helt pk*** men så var det hon sa.
** Hade inte alls tänk blogga om det här, så något foto är inte taget. Ni får helt enkelt ta mig på mina ord.
***PK.. hatar det uttrycket. Vad ska jag börja säga istället?
Lite oförtjänt cred
I vintras blev jag titulerad "Bäst i klassen". Utan att ens gå i skolan.
Jag visste alltså att jag blivit fotad och att bilden skulle vara med i någon kommunblaska.
Så långt inget oväntat.
Själva rubriken däremot.. Vågar nog påstå att den platsar min OväntatToppFem för i år.
Kanske rakt av min OväntatToppTre.
Och så en liten Segue
En gång fick jag högsta betyg för att jag "sjöng ju så fint på avslutningen"
och ämnet var alltså inte musik. Rättvist.
Jag visste alltså att jag blivit fotad och att bilden skulle vara med i någon kommunblaska.
Så långt inget oväntat.
Själva rubriken däremot.. Vågar nog påstå att den platsar min OväntatToppFem för i år.
Kanske rakt av min OväntatToppTre.
Och så en liten Segue
En gång fick jag högsta betyg för att jag "sjöng ju så fint på avslutningen"
och ämnet var alltså inte musik. Rättvist.
Det självklara, inte alltid så självklart
Jag och en kompis mamma
Jag: - Kan du maila bilden från i somras förresten?
Hon: - Jo, absolut. Eller den ligger ju i min dator så du kan få den direkt.
Jag: - Har du datorn med dig?
Hon: - Nej, men jag kan låna deras.
Jag: - Va? Jaha, har du lagt ut den på Facebook?
Hon: - Nej, nej. Men vadå, kan man inte komma åt sin dator från vilken dator som helst?
Jag: - Njaa. Nä, inte direkt..
Hon: - Nähä, det trodde jag. Okej, vad har du för mailadress?
Jag: - Kan du maila bilden från i somras förresten?
Hon: - Jo, absolut. Eller den ligger ju i min dator så du kan få den direkt.
Jag: - Har du datorn med dig?
Hon: - Nej, men jag kan låna deras.
Jag: - Va? Jaha, har du lagt ut den på Facebook?
Hon: - Nej, nej. Men vadå, kan man inte komma åt sin dator från vilken dator som helst?
Jag: - Njaa. Nä, inte direkt..
Hon: - Nähä, det trodde jag. Okej, vad har du för mailadress?
Aj aj Kapten!!
Min mage har tagit kommandot över tillvaron om man så säger.
This is all You´ll get from me ikväll med andra ord.
Eller i och för sig, detta skulle kunna få bli ett "Vildungen tipsar"- inlägg.
I så fall lyder tipset som följer:
Ricinolja, ingen bra idé. Detaljerna besparar jag er.
This is all You´ll get from me ikväll med andra ord.
Eller i och för sig, detta skulle kunna få bli ett "Vildungen tipsar"- inlägg.
I så fall lyder tipset som följer:
Ricinolja, ingen bra idé. Detaljerna besparar jag er.
Hur chefen (Christer alltså) EGENTLIGEN tänker
Karin står och tar sig i pannan, hon ser halvt förstörd ut
Jag: - Hur är det egentligen Karin?
Karin, spelat förvirrad: - Jo.. jag tycks ha gått in i väggen.
Jag: - Eh, va?? (vet inte riktigt hur jag bör agera, tänker tusen tankar minst)
Karin: - Ja, gör man det inte psykiskt så gör man det fysiskt.
Jag: - Nej men gud, du har alltså gått in i en vägg på riktigt? Haha, bättre än en psykisk kollaps i alla fall!! Vart riktigt ställd där en stund.
Christer kommer in
Karin: - Christer, jag har gått in i väggen!!
Christer: - Nej men oj då, hur gick det??? Ja, med väggen alltså?
Ordskämten flödar, thats how I like it!
Jag: - Hur är det egentligen Karin?
Karin, spelat förvirrad: - Jo.. jag tycks ha gått in i väggen.
Jag: - Eh, va?? (vet inte riktigt hur jag bör agera, tänker tusen tankar minst)
Karin: - Ja, gör man det inte psykiskt så gör man det fysiskt.
Jag: - Nej men gud, du har alltså gått in i en vägg på riktigt? Haha, bättre än en psykisk kollaps i alla fall!! Vart riktigt ställd där en stund.
Christer kommer in
Karin: - Christer, jag har gått in i väggen!!
Christer: - Nej men oj då, hur gick det??? Ja, med väggen alltså?
Ordskämten flödar, thats how I like it!
Klädträttrare
Det är mitt i natten. Imorgon ska jag upp tidigt som vanligt och allt jag kan tänka på är hur gärna jag vill klättra i träd snart igen.
Min vän Joar är alltså klädträttrare* till yrke. (Varsågod och märk ord hur mycket du vill, jag vet att det egentligen heter Arborist. Arborist, ett bra exempel på ett utomordentligt tråkigt ord)
I lördags.
Och jajjebullar, jag ska klättra igen. Nästa gång i Skansens HÖGSTA träd!! Wiiiih!!
* Vissa stavfel är helt enkelt för roliga för att korrigera.
Min vän Joar är alltså klädträttrare* till yrke. (Varsågod och märk ord hur mycket du vill, jag vet att det egentligen heter Arborist. Arborist, ett bra exempel på ett utomordentligt tråkigt ord)
I lördags.
Och jajjebullar, jag ska klättra igen. Nästa gång i Skansens HÖGSTA träd!! Wiiiih!!
* Vissa stavfel är helt enkelt för roliga för att korrigera.
Äh! Att gå runt och skämmas för grejer är inte riktigt min stil
Jag spred glädje på Stockholms gator idag då jag cyklade runt i linne, trekvartsbrallor och solglasögon.
Till vissa, kloka, då de tog det som ett SommarenÄrPåIngångTecken.
Till andra, lite mer tråkigt svenska personer, genom att de helt enkelt roades av den galna synen.
En man cyklade förbi mig på västerbron
Mannen: - Det där ser kallt ut!
Jag: - Jaha, fast det är det inte.
Sen rullade jag förbi honom i nerförsbacken, passade på att ge svar på tal.
Jag: - Det där ser väldigt varmt ut!
Mannen: - Haha, ja det må hända. (Och det mådde det må jag säga. Han var för tusan klädd för istiden.)
Well well, vad mer?
Jo jag hängde på Sammes jobb en sväng.
Sången Bailando kom oväntat på tal (förutsätter, eventuellt helt felaktigt, att ni har Spotify?)
Samme: - Vet du att det låter precis som att de säger vagina på snackdelen?
Jag: - Oooo, underbart, måste kollas upp (kollats upp, 2:34 i länken ovan)
Jag: - Vad nostalgisk jag blev nu, jag ääääälskade den låten när den kom ut.
Samme: - Hrm okej? Inget du bör säga högt bland folk kanske..
Ja, och sen kom jag alltså hem och bloggade om det. För det som göms i snö kommer ändå upp i tö.
Till vissa, kloka, då de tog det som ett SommarenÄrPåIngångTecken.
Till andra, lite mer tråkigt svenska personer, genom att de helt enkelt roades av den galna synen.
En man cyklade förbi mig på västerbron
Mannen: - Det där ser kallt ut!
Jag: - Jaha, fast det är det inte.
Sen rullade jag förbi honom i nerförsbacken, passade på att ge svar på tal.
Jag: - Det där ser väldigt varmt ut!
Mannen: - Haha, ja det må hända. (Och det mådde det må jag säga. Han var för tusan klädd för istiden.)
Well well, vad mer?
Jo jag hängde på Sammes jobb en sväng.
Sången Bailando kom oväntat på tal (förutsätter, eventuellt helt felaktigt, att ni har Spotify?)
Samme: - Vet du att det låter precis som att de säger vagina på snackdelen?
Jag: - Oooo, underbart, måste kollas upp (kollats upp, 2:34 i länken ovan)
Jag: - Vad nostalgisk jag blev nu, jag ääääälskade den låten när den kom ut.
Samme: - Hrm okej? Inget du bör säga högt bland folk kanske..
Ja, och sen kom jag alltså hem och bloggade om det. För det som göms i snö kommer ändå upp i tö.
Levi strikes again
Min syster var lite osäker på sitt koftköp.
Efter konsulation med man och barn kom hon ändå fram till att, jo.. den är bra, jag trivs.Så hon behöll den och kände sig nöjd.
Några dagar senare tittar Levi på henne och säger
Levi: - Mamma, din kofta är väldigt fin.. men den är lite ful i färgen!
Vet inte om fyraåringar oroar sig över arvslöshet och sådant, men i dag kom i alla fall ett uns av upprättelse
Levi: - Den är ganska fin ändå mamma, det är ju lite rosa där.
Man kommer undan med mycket som singel
Om jag hade haft barn skulle dagens konversation kunnat se ut ungefär såhär
Barnet: - Mamma, vad blir det till middag?
Jag: - Det blir en högst besynnerlig soppa. Ät och var glad.
Eller varför inte bara
Barnet: - Meeeeen!! Jag vill att pappa ska laga maten.
Barnet: - Mamma, vad blir det till middag?
Jag: - Det blir en högst besynnerlig soppa. Ät och var glad.
Eller varför inte bara
Barnet: - Meeeeen!! Jag vill att pappa ska laga maten.
Något säger mig att det inte var samma person
Kollade just i listan över sökord. Det var underhållande.
Jag är knäpp. Nu vet jag det alldeles säkert.
Jag hade frågestund en gång.
Fick ungefär EN fråga och lackade rätt rejält på det.*
Hur som helst, en av frågorna jag fick, och aldrig svarade på, rörde just detta.
Huruvida jag är galen eller inte?**
Bevis nummer ett:
Jag hade en upp och nervänd citronhalva på ett fat lite väl länge. Såg den häromdagen och insåg att
Jag: Den där, den måste vara riiiktigt oätlig vid det här laget.
Jag nöjde mig inte med min insikt utan var tvungen att studera skalet. Mögligt, såklart.
Jag nöjde mig inte där heller, jag var tvungen att plocka upp den från fatet, vända på den och studera innanmätet. Grönt och mögligt. Det också.
Kanske inte jordens märkligaste betéende trots allt.
Men det sista jag gör är alltså att lukta på den. Inte för att jag var det minsta nyfiken på doften av grönmöglig citron. Nä, helt seriöst så gick tankegången såhär
Jag: Japp, den luktar förfärligt, den går garanterat inte att äta.
Sen insåg jag graden av weirdness, tog en bild, för att liksom föreviga min idioti.
För att slutligen låta mögel möta sopptunna.
Bevis nummer två:
Jag lunchade med mig själv, och en bok, på Kohphangang i dag. Beställde in vegetarisk utan lök och vitlök i vanlig ordning och satte mig till rätta i deras magiska restaurangmiljö.
När rätten kom in anade jag direkt oråd
Jag: Oh no! jag sa inte till om extra stark. Slår vad om att de inte tillagar extra stark på lunchtid om man inte ber om det.
Jag: Vavadejasa.. inte starkt alls. Gott men.. Oooo, vad har vi här?
Upptäckte en hel chili, storlek mini, som de stuckit ner mitt i riset som.. ja, som dekoration förmodar jag.
Jag: Okej, chilifrukter är sjuuuukt starka, framförallt de små va? Men vad tusan, orka mosa den och blanda runt i maten. Om jag tuggar hela på en gång så blandas det starka med maten i munnen för varje tugga istället. Perfekt!
Först (innan jag tuggat sönder fröna) vart jag besviken
Jag: WTF! den här smakar ju ingenting ju.
Sen började det brinna i munnen.
Man kan tänka att man i det läget spontant spottar ut det som bränns, men inte då.. I paniken började jag istället att tugga ännu mer. Liksom frenetiskt!
Sen! spottade jag slutligen ut de söndertuggade fröna.
Försökte stilla elden med ris. Men att få in varmt ris i munnen gjorde bara allt värre.
Språngmarch till baren, hitta några brödbitar, rycka åt mig och in med dem i munnen.
20 minuter senare lyckades jag, med blossande kinder, få i mig min måltid.
Fast då hade den kallnat. Och varje tugga gjorde fortfarande fruktansvärt ont.
Sååå som sagt. Lite knäpp måste jag nog säga att jag är ändå. Eller "knäpp" och "knäpp". Men en viss grad av omotiverat tänkande lider jag åtminstone av, det kan vi nog spika.
I morgon står det (avancerad) trädklättring på schemat. Det blir guld!!
*Till den grad att jag faktiskt startade en bloggstrejk (mig veterligen pågår den fortfarande för fullt)
**Frågan uttrycktes egentligen mycket snällare. Men skit samma. Vi säger att den var så.
Fick ungefär EN fråga och lackade rätt rejält på det.*
Hur som helst, en av frågorna jag fick, och aldrig svarade på, rörde just detta.
Huruvida jag är galen eller inte?**
Bevis nummer ett:
Jag hade en upp och nervänd citronhalva på ett fat lite väl länge. Såg den häromdagen och insåg att
Jag: Den där, den måste vara riiiktigt oätlig vid det här laget.
Jag nöjde mig inte med min insikt utan var tvungen att studera skalet. Mögligt, såklart.
Jag nöjde mig inte där heller, jag var tvungen att plocka upp den från fatet, vända på den och studera innanmätet. Grönt och mögligt. Det också.
Kanske inte jordens märkligaste betéende trots allt.
Men det sista jag gör är alltså att lukta på den. Inte för att jag var det minsta nyfiken på doften av grönmöglig citron. Nä, helt seriöst så gick tankegången såhär
Jag: Japp, den luktar förfärligt, den går garanterat inte att äta.
Sen insåg jag graden av weirdness, tog en bild, för att liksom föreviga min idioti.
För att slutligen låta mögel möta sopptunna.
Bevis nummer två:
Jag lunchade med mig själv, och en bok, på Kohphangang i dag. Beställde in vegetarisk utan lök och vitlök i vanlig ordning och satte mig till rätta i deras magiska restaurangmiljö.
När rätten kom in anade jag direkt oråd
Jag: Oh no! jag sa inte till om extra stark. Slår vad om att de inte tillagar extra stark på lunchtid om man inte ber om det.
Jag: Vavadejasa.. inte starkt alls. Gott men.. Oooo, vad har vi här?
Upptäckte en hel chili, storlek mini, som de stuckit ner mitt i riset som.. ja, som dekoration förmodar jag.
Jag: Okej, chilifrukter är sjuuuukt starka, framförallt de små va? Men vad tusan, orka mosa den och blanda runt i maten. Om jag tuggar hela på en gång så blandas det starka med maten i munnen för varje tugga istället. Perfekt!
Först (innan jag tuggat sönder fröna) vart jag besviken
Jag: WTF! den här smakar ju ingenting ju.
Sen började det brinna i munnen.
Man kan tänka att man i det läget spontant spottar ut det som bränns, men inte då.. I paniken började jag istället att tugga ännu mer. Liksom frenetiskt!
Sen! spottade jag slutligen ut de söndertuggade fröna.
Försökte stilla elden med ris. Men att få in varmt ris i munnen gjorde bara allt värre.
Språngmarch till baren, hitta några brödbitar, rycka åt mig och in med dem i munnen.
20 minuter senare lyckades jag, med blossande kinder, få i mig min måltid.
Fast då hade den kallnat. Och varje tugga gjorde fortfarande fruktansvärt ont.
Sååå som sagt. Lite knäpp måste jag nog säga att jag är ändå. Eller "knäpp" och "knäpp". Men en viss grad av omotiverat tänkande lider jag åtminstone av, det kan vi nog spika.
I morgon står det (avancerad) trädklättring på schemat. Det blir guld!!
*Till den grad att jag faktiskt startade en bloggstrejk (mig veterligen pågår den fortfarande för fullt)
**Frågan uttrycktes egentligen mycket snällare. Men skit samma. Vi säger att den var så.
