Dagens riktigt sick: Singel OCH osignad!!!

Gott folk. Jag har blivit dålig på att blogga.
Jag kommer hem för sent om kvällarna för att riktigt få till det.
Dessutom har min MasterPicTaking telefon, till ingens förvåning, nu lagt av helt.





Jag som älskade min telefon.

Nu sitter jag på en Sony Ericsson som inte bara tar usla kort utan dessutom tar dem sekunden efter klickljudet (japp Lisa, lika kass som den är röd. Förstår nu hur du hade det).


Ta bara i lördags under "earth hour".


Staphan O´Bell unplugged


Visserligen ett väldigt fint kort. Men jag hade ju tänkt blogga om hur snygg Staphan är. Då duger inte siluettbilder.

Ja, ni fatttar.

Hursom, Staphan är singel OCH osignad. Där har vi något underligt.



Och Vildungen är, utöver bloggen, på topp.


Pöööööss!!

Har du eller har du inte en besticklåda? Juuust det!

Malin och Hameds lägenhetshistoria är lååång och tragglig att berätta.

Så det skiter vi i.

Vad jag däremot kan är att recitera lite av kvällens telefonsamtal. Ett telefonsamtal i vilket Malin förkunnar att renoveringen äntligen är över (grattis igen, man kan knappt tro att det är sant!!).

Jag: - Oooo, jag hörde att du faktiskt har ett kök nu. Wow, det måste kännas sååå skönt?!

Malin: - Jaaaaa! helt underbart!!

Jag: - Är det bara köket, eller har ni möbler och så i de andra rummen också?

Malin: - Du, jag säger bara soffa! och säng! två outstanding uppfinningar.

Jag: -
Haha, absolut.

Malin: - Jo men på riktigt. Har man haft två madrasser som enda möbel de tre senaste månaderna vet man vad jag pratar om. Vet du, häromdagen vart jag jätteglad över en enkel besticklåda av plast. Det kändes så fantastiskt lyxigt att ha både riktiga bestick OCH en egen låda att lägga dem i.

hahah, så fint!

≈•≈


Det här inlägget skrev (skriver) jag av två anledningar.
Dels tycker jag det har ett visst underhållningsvärde.
Men framförallt kan det vara bra att ha.
Tänker att om hon skulle få för sig att gnälla vid något tillfälle i framtiden kan jag alltid skicka en länk hit.
Sätta saker och ting i lite proportion.

Nu blir det sådär internt igen

Igår jobbade jag på ett barnkalas och då passade jag på minsann..

Födelsedagsbarnet hette nämligen Ebba!

Det var alltså under fikastunden det hände

Jag gick runt och fyllde på barnens saftglas när jag plötsligt förställde rösten en aning, lutade mig fram mot födelsedagsbarnet och med äkta Katarinabetoning sa

Jag: - Ebba, vill du ha lite mer tårta?

Det ville hon inte.


Det kändes lite smutsigt att utnyttja ett stackars intet anande barn på det sättet. På arbetstid dessutom.
Men jag var faktiskt tvungen att ta den chansen.


Sen på kvällen var jag på 30-årskalas.
Då vart det mer Ebba och Didrik.
Det var Amerikanskan Wendy som berättade att hettes man Andy är helt galen i Grotesko, då framförallt i Tingelingprylen.

Jag: - Vet ni att han som gör Tingeling är samma kille som spelade Mårten i Ebba och Didrik?

Wendy: -
Va aer Ebba oåk Deedreak?

Sara: - Vaaaaaaa????? är det Saaaaant??? Jag som var helt tokig i honom.

Jag: - Haha, jag träffade honom i somras på skrattstock. Var bara tvungen att gå backstage och fixa ett kort ju. Problemet var att jag inte visste vad han hette så när jag skulle be en av hans danstjejer att hämta honom fick jag säga "Eh, jo, alltså han som du uppträdde med förut, jag vet inte vad han heter, men alltså, ja, han som spelade Mårten i Ebba och Didrik. Kan du hämta honom så jag får ta en bild?"

Sara: - Wow, det här är stort! Jag är fortfarande i chock över att det är samma kille! fick du ta någon bild då?

Jag: - Absolut. Han vart rätt förvånad över att jag inte brydde mig ett jota om hans nuvarande karriär.. Jag ba "Jo, jag skulle vilja fota oss ihop och MMSa bilden till en kompis. Kan du försöka se ut lite mer som Mårten tror du?"


Bilden har ni här

Från Skrattstock


Knivlisas inlägg om händelsen har ni här


Barnkalasklippet från Ebba&Didrik har ni här (på 1:07 kommentaren jag syftade på i det här inlägget. 3:28 repliken från gårdagens barnkalas)


Puss & Kram

Angående Déjà vu

Jag råkar ut för det ganska ofta. Den riktiga Déjà vun (heter det så i bestämd form?) inte som i mitt förra inlägg.


En kompis var på besök för ett tag sedan. Det visade sig att han upplevt Déjà vu känslan endast tre-fyra gånger och vart mäkta imponerad av mina "en gång i månaden moments".
Jag som trott att alla råkar ut för det titt som tätt blir såklart nyfiken på vad som skrivits om fenomenet.

I Wikipedia hittade jag följande textrad

"Déjà vu kan vara ett tecken på intelligens men också på schizofreni."

Schizofreni alltså. Nice.


Alldeles nyss. (Déjà vu)

Inga konstigheter, det händer halvårsvis.

= Jag övertrasserar* (i princip) kontot och drar till mataffären (samma mataffär).


Plockar bort vara efter vara efter vara och lokalen fylls av tunga suckar.
Den redan långa kön växer sig omåttligt lång.

Rotar runt i väskan efter mynt och hittar en femtioöring som gör varken till eller från.

Kastar ett öga mot flocken bakom mig, deras ögon hatar mig.
Prövar att dra kortet en gång till (nu är det bara två varor kvar).

Den sista apelsinen ryker. Ett paket mjölk. Jag måste iaf få mjölk till morgonkaffet.

Ingen mjölk. Ingenting. Bara en lång kö, en stressad kassörska och alla miljontals (okej, lite kryddat där) blickar och ilskna tankar som studsar runt mellan väggarna i lokalen.





*För länge sedan trodde jag det hette överTRAkassera. Det tycker jag passar fint, så i mitt huvud heter det fortfarande så.


Inget att skoja om

Jag har fått hälsporre.

Det har ungefär noll underhållningsvärde.

Such a waste med oväntat!




Puss & Godnatt

Kan vara brutalt dödligt

När jag ser sådana här lappar fylls hela jag med lyckokänslor.



BRUTALT dödligt liksom.

Tänker att det är ironiskt skrivet, men eftersom en halkning kan gå riktigt illa blir den ironiska meningen så knäpp. Snarare någon slags dubbelironi eller tom trippelironi.

Underbart oväntat, just how I like it!!

Var tog frimärkssamlandet vägen?

Vi var på 30-års fest hos Allan utan att känna de andra gästerna, men Nisse smälte in riktigt bra tycker jag.







Allan tyckte det var en bra idé att öppna upp en skumpaflaska dagen till ära och jag var inte sen att stämma in.
Tills hans sambo kom ut i köket.

Jessica: - Jaha, han har öppnat champagnen nu.. den köpte jag till honom i julklapp för över tusen spänn eftersom han ville börja samla.

Jag: - Oj!

Jessica: - Nej alltså det är lugnt. För sen kom han på att det är bättre att samla på whiskey. Champagne är ju så årsbundet.

Jag: - Vilken tur. Jag vart sjukt nervös där en stund.

Allan: - Jag har en flaska i Whiskeysamlingen än så länge. En Nikka för 2500kr.

Jag: - Oh my gaaaad. Det är så sjukt mycket pengar!

Allan: - Jo, fast det är lite av poängen i en samling. Inte att man köper en ny varje vecka direkt.

Jag: - Nä, det är klart. Fast ändå..


(Allan till höger, finwhiskeyn till vänster.)


Fem minuter och en skumpaflaska senare.

Allan: - Hörni vad säger ni, ska vi inte ta och öppna finwhiskeyn också?

Jag: - Nej men, du sa ju att den var till din samling not to be opened.

Allan: - Ja men det är lugnt, man kan ju köpa en ny.

Jag: - Eh, ja jo. Det är klart. Fast. Alltså.


Hmm, känns som att det kommer gå sådär med det samlandet.
Eller med ekonomin.
Eller med båda.

Det finns olika studietekniker

Robins är onekligen en av de mest kreativa, men jag befarar att den inte är speciellt effektiv..




I do like that he did post it though

ť


Det finns även olika studiotekniker. Den här kallas för Hinken och även om det inte ser så ut så hälsar han hjärtligt.


Att leva livet

Eva: - Spelar han inte kort så kan det va.

Jag: - Haha, skön inställning.

Eva: - Ja men så är det. Jag har spelat kort med alla mina snubbar. Janne och jag brukar spela i badet. Då spelar vi bridge och dricker öl.

Jag: - Coolt!

Eva: - Vi spelar femtioöres partier va. Pengarna man vinner lägger man i en burk och när man kommit upp till 25 kronor köper man en trisslott för dem.
Så har vi hållit på i år.


Och om någon undrar vem Eva är, så är hon bara jordens underbaraste 50 plussare som jag har äran att arbeta tillsammans med om dagarna.


ť


Bonuskommentar: En sååån kille ska jag ooockså haa som man kan spela kooort med. (Jag vet att Lisa och Andrea är med på den här. Frågan är hur många fler som fattar?)

Jag är såååå korkad

Idag har jag, by surprise, hängt med mannen bakom masken.

Antar att jag vart så chockad av alla hans ogenerade nakenäventyrsberättelser att min blogghjärna stängdes av där en stund.

För någon bild tog jag korkat nog inte.




Special prize for you

Koh Phangan har de uuunderbart god mat, Sthlms bästa restauranginredning och ett helt eget räknesystem




Från menigslöshet till meningsfullhet

Jag och några vänner har sedan nyåret en rätt meningslös tävling i gång.
Meningslös på oändligt många sätt.
Misstänker tex att det bara är jag som tävlar på riktigt.
Men det finns ändå meningsfulla moment.


Tävlingen går ut på att man ska leta efter registreringsskyltar. I nummerordning.
001, 002, 003... ända till 999 om man pallar.
Fast det gör man nog inte.
Jag har i skrivande stund kommit upp till nummer 034 vilket innebär att det skulle ta mig ungefär 6 år.


Nu till det meningsfulla.

Man får reda på sjukt mycket bra grejer när man iakttar registreringsskyltar.

Tex så vet jag var Häxan bor nu. Hon bor i Årstatrakten. Hur bra som helst att veta ju.




Cliffhanger & matsvin

Love är en skön snubbe.

När han fyllde år önskade han sig bara en sak av sina föräldrar (vegetarianer since ever).
Nämligen en helstekt gris på spett.
Den skulle man få gå och karva bitar från under hela födelsedagen hade han tänkt ut.

Jag älskar att barn kan vara så klockers utan att ha den minsta aning om det själva.

Nu fyller hans syster Elin år. Hon önskar sig ett marsvin (alltså som husdjur, inte på spett).
Love tror att hon önskar sig ett matsvin.
Inte för att det skulle ha någon med mat att göra.
De bara heter så i hans värld.




Vilket får mig att tänka på katthistorien från Brorsans tid i Kina.
Den kan jag ta och berätta senare i veckan.
Nu är jag svammeltrött. No good time for storytelling.

God natten.

First impression, väldigt viktigt.

Jag är och hälsar på på Sofias jobb.
Hon arbetar på Torres, vinföretaget. Här snackar alla spanska varvat med lite engelska, tyska, svenska och holländska.




Sofia: - Javier, det här är min kompis.

Javier: - Hej, trevligt att träffas! Sofia har säkert berättat om dig, var det ditt knä som hoppade ur led?

Jag: - Haha, ja det har hon säkert. Nej, det är jag som är strippan.

Javier: - Eeh, va?!!

Jag: - Haha, nej jag skojade bara.


Christoph, Företagets VD, kommer fram och ska hälsa.

Javier: - This is Sofias friend, she is a stripper.

Christoph: - Excuse me?

Javier: - Sorry, she just told me that she were as a joke. She´s a funny girl.

Jag: - WHAT? Did you think I said I work as a stripper???

Javier, osäker: - Yes, or I meen. But you did. Didn´t you?

Jag: - Noo, I didn´t..

Javier, med flackande blick: - Eh..

Jag: - Haha, just kiddin with ya.





Det kändes säkrast att inte änd(r)a om inställningarna

Idag installerade jag "Analytics". Då såg det ut såhär på min dator:




Lite orsaker

En orsak att gilla Annikasan




En orsak att gilla anonyma kommentatorer





En orsak att gilla Blajkel





En orsak att gilla Sömnpratat





En orsak att gilla Bloggfeld




En orsak att inte gilla svtplay






En orsak att gilla mig: jag är sjuuuuukt snäll.



Man kan komma undan med det mesta

Ni vet hur det är när man är med om något exceptionellt på egen hand.
Man tittar sig liksom frenetiskt omkring efter någon, vem som helst, att dela upplevelsen med.


I lurarna har jag Portisheads "a tribute to monk and cantella", jag är på väg hem från affären, det är i slutet på låten.

Cyklar förbi någon slags lastbil som har backljuset på, hör hur det piper, förmodar att det är backljudet jag hör.

Lägger märke till att ljudet passar in i musiken. Riktigt bra. Nästan för bra. Nästan fööör bra (är jag tydlig nog med hur bra det passade in?)

Och det är alltså nu jag tänker den där tanken man tänker ibland. Skiiiit att det bara är jag som upplever det här.


Jag hinner tänka ganska mycket.


Sen tar låten och pipet plötsligt slut. För det var just så, som ni säkert redan har förstått, att pipet inte alls hörde till någon backande lastbil.

På en promilles sekund går jag från den ena ihärdiga tanken
Aaahmeeenååååhhh vad typiskt att det bara är jag som hör det här!!


Till den andra, precis lika ihärdiga, tanken
Vilken tuuur att ingen annan hör vad som försiggår i mitt huvud!!


Alternativ rubrik: Inget ont som inte har något gott med sig.

Oavgjort

Jag kollade precis in utbudet på svtplay.

"Det kungliga bröllopet - Del 1 av 15" 

Del ett av FEMTON!!

Vet inte om jag tycker mest synd om Daniel & Victoria eller det Svenska folket.

Mr. avslöjar skräppost

Fast jag gillar att de gör missen på just internationella kvinnodagen




Summan av glömskan är konstant

Jag håller på och övar upp mitt namnminne.
Det går riktigt bra.
Igår på festen lärde jag mig femton nya namn utan att behöva fråga om mer än en gång, på en person.

Var så stolt hela kvällen och använde namnen på samtliga festdeltagare till en viss överdrift.
"Hej Kim och Klara!" slängde jag till exempel ur mig när jag passerade två tjejer på väg in i köket.


Idag har jag varit fortsatt stolt och senast för en timma sen skröt jag över gårdagskvällens bragder.

Sen kom jag hem och förstod att summan av min glömska är konstant. Man lär sig ett namn extra och glömmer något annat i utbyte.
Tex hur mycket mjölk man behöver.
Tredje dagen i rad nu.



WTF??? givet att man klickar sig in..

Jag gjorde det igen. Googlade mig själv alltså.

Den här gången hittade jag något lite mer åt det chockerande hållet..

Visserligen har jag flera vänner som är lagda däråt, men ändå.
Räknade inte riktigt med detta

(mamma och pappa, ni behöver inte skrolla vidare)








Grov bögporr från Spanien alltså*
Ibland vill man inte veta
No more google for me!!


*Gjorde även en skärmdump på själva bloggen, men det vart så att säga lite tooo much..

Skenet bedrar

Rune är inte alls den där mysiga farbrorn jag trodde först.
Jag måste sluta vara så naiv och godtrogen.

Växlarna pajade nämligen igen.

Ja DET skyller jag honom inte för. Den här vintern tar kol på vad som helst.
Däremot försöker han garanterat ta livet av mig. Väldigt obehagligt.


Jag: -
Hej Rune, nu kommer jag igen.

Rune: - Nej men hej, det är ju du.

Jag: - Japp, bloggbruden! (jag älskar att använda ordet bloggbrud, det låter nästan som bondbrud, vilket jag utan att tracka ner på mig själv one bit finner ett oerhört underhållningsvärde i) Du, mina växlar har klappat ihop igen.

Rune: - Nej men vad säger du? på samma sätt? så kan vi ju inte ha det!

Jag: - Nä. Är det värt att fixa tror du, eller ska vi ta och byta ut hela systemet?

Rune: - Byta ut?? Det kommer bli jättedyrt! Nejdå, nejdå, det här ska vi allt kunna få bukt med ändå. Fast, jag måste nog behålla den över helgen.. Hmm, du kan få låna en cykel av mig då så länge.

Jag: - Åh, är det sant? vad snällt! gärna!

Rune: - Den har förståss inga växlar, men den går riktigt fint.

Jag: - Det blir super! mina växlar funkar ju ändå inte, så det blir ingen skillnad för mig.

Rune (vänligt småskrattande): - Vem vet, du kanske blir så förtjust att du vill byta med mig sen på måndag.

Jag (lika vänligt småskrattande): - Nja, det tror jag kanske inte, men vem vet..


Och sen bar det alltså iväg. Kände igen känslan direkt. Det var exakt samma känsla som när jag i tolv års ålder av misstag hamnade i den toksvarta backen "väggen" på ett skidläger.
  • Cykeln skakade
  • Hjulen slirade
  • Bromsen tog inte
På ren asfalt (inget man är bortskämd med direkt) var det nästan okej.
På 97% av underlaget (spårig is) är den här så kallade cykeln jag så vänligt fått till låns rena dödsfällan.



Det blir till att hålla sig hemma i helgen med andra ord..

Robert är gay för övrigt

Middagskonversation

Robert: -
Var vi sådär små när vi var nitton?

Ida: - Man minns det inte som så i alla fall.

Jag: - Jag tänker att jag är precis likadan nu som då, kanske ett par år äldre, men TIO? No way!

Robert: - Jag veeet!! Men sen när man snackar med dem så känner man sig som en gammal farmor!

Ida och Jag: - Va??

Robert: - Hahah, nej, som en gammal farbror menade jag ju.

People are strange, and I love it!

Jag har egentligen som princip att inte lägga upp massa jobbiga klipp på min blogg.
Detta är alltså, förhoppningsvis, ett OneTimeOnly.

Remi Gaillard iaf. Blir lycklig ända in i hälsenan.

Youtube




Ps: Man får inte vara dum förresten.
Placerade nämligen inlägget i den nya kategorin "OneTimeOnly" = helgarderad.
Hur många filmklipp jag än lägger upp framöver kommer detta, för alltid, förbli ett OneTimeOnly. Perfekt!

Man får skylla sig själv om man pratar med mig

På mitt bord ligger det en kokosnöt.

Samme: - Jag ville så gärna ha en kokosnöt när jag var liten. Mamma köpte en till mig och jag blev jätteglad. Men sen fick jag inte upp den.

Jag: - Varför bytte du samtalsämne?

Samme: - Va?

Jag: - Du berättade ju om kokosnöten.

Samme: - Ja?

Jag: - Ja, och plötsligt börjar du berätta att du inte "fick upp den"..


Dagens pensionärer

Jag tycker att det är obalans i mitt å Hedvigs informationsutbyte.
Det kanske var naivt av mig, men jag trodde faktiskt att dealen var ungdomligt kunnande i utbyte mot något.


Jag: - Hej, jag ska till affären, behöver du ha hem något?

Hedvig: - Åh vad snällt. Ja, gärna ett paket mjölk. Och ett paket salt.

Jag: - Absolut, ska det vara med eller utan jod?

Hedvig: - Oj, jag har ingen aning. Brukar man säga att jod är bra eller dåligt nuförtiden?

Jag: - Haha, jag vet inte ens vad jod är för något. Tror du har bättre koll än mig där.

Hedvig: -
Nej jag vet inte heller.


Fattas bara att hon knackar på och frågar hur palt tillagas.

Snötorrt

Jag hade bjudning hos mig i helgen. Alla påpekade snöberget på min balkong.
De påstod att det är mitt ansvar att ta bort det.

Jag informerade samtliga om att det inte är skottår i år.


RSS 2.0