Så stolt att jag nästan spricker
Nyss kom det en sådan, en riktigt riktigt fin komplimang!
Jag cyklade på som om ingenting särskilt, på väg hem helt enkelt.
Kanske tog jag i lite extra på tramptagen på grund av kylan, men inget jag egentligen funderade över.
Då rullar en riktig monsterbil fram bredvid mig, en svart Hummer. Föraren vevar ner rutan, lutar sig över passagerarsätet och säger
- Vilken imponerande fart du håller på cykeln!
Fatta den, en monsterbilsförare som tycker att jag cyklar fort!
Haha. Så fint!
haha. Så fint!
Ja jag vet att det var samma kommentar som ovan, men jag tyckte den var bra.
haha. Så fint!
Ja, jag vet att det var samma kommentar som ovan och ovan ovan, men jag tyckte den passade även till ditt sätt att tänka.
Hahaha!
Blogga oftare tack =)
En vacker tjejpolare (läsare till Knivlisa) var i Frankrike och gick på gatan. En bil stannade och rutan vevades ner och en fransos började spruta ur sig verbala superlativ för hennes ickelinguistiska öron. Hon log och började gå åt vänster för att slippa honom men då lägger han i backen och backar in i trafiken som börjar tuta utav helvete.
Tror han sa:
Fan vad fint du trampar!
...eller inte. Hon cyklade ju inte.
=)
Uppmanade jag dig att blogga oftare?
If not, please. =)
Colin: hahaha, å vad underbart!
Och tack för uppmaningen.
Inget som kommer påverka min inläggsfrekvens, egot däremot tackar och tar emot ;)
