Skräckfilmsmoment
Ibland funderar jag på att börja blogga igen. Då hade jag till exempel lagt upp det här idag:
Jag var på knivens bröllop i helgen. Men eftersom hon själv bloggar så frekvent struntar jag i att lägga upp en massa foton på hennes vackra skrud.
Mitt bidrag blir istället vad som mötte mig när jag från mitt sovrum öppnade porten till, vad som visade sig vara, skräckens rum.
Beläget i kyrkans hus och allt (närmare Stephen King än så kommer man faktiskt inte).
Moment 22 när det är som bäst
Idag, på trottoaren, blev jag kallad CP! av en främmande flicka. Det var något med hur jag parkerade cykeln.
Jag tackade henne med min gladaste ton och älskade hur något oväntat än en gång dök upp i min vardag (Om hon förstått min hjärna skulle hon förmodligen blivit ännu argare. Vilket givetvis bara spär på lyckleriet inom mig.
Moment 22 när det fungerar som bäst).
Det om det.
Mer blogg än så här blir det eventuellt inte. Fast det hade nog, i alla fall de skarpaste av er, redan anat.
The crime scene
another "crime scene"
Hej då.
Jag tackade henne med min gladaste ton och älskade hur något oväntat än en gång dök upp i min vardag (Om hon förstått min hjärna skulle hon förmodligen blivit ännu argare. Vilket givetvis bara spär på lyckleriet inom mig.
Moment 22 när det fungerar som bäst).
Det om det.
Mer blogg än så här blir det eventuellt inte. Fast det hade nog, i alla fall de skarpaste av er, redan anat.
The crime scene
another "crime scene"
Hej då.
Jag är värsta tönten, har det visat sig.
Jag är med i gruppen "DIG" på Facebook.
Det var nästan omöjligt att inte gå med
"Sara Carlsson, Johanna Gidlund och Jonatan Westh gillar DIG"
Självklart klickar man i "gilla" på en sådan information.
Genialt gruppnamn, totalt meningslös efter själva ingången.
Men idag fick den fylla sin funktion igen (att underhålla mig alltså).
Fast jag kom på nyss, efter några uppdateraklick med
"Att kramas. Många som gillar DIG gillar detta" etc etc,
att det nog är mestadels töntar som är med i gruppen DIG.
Ordet töntigt för övrigt, det beskriver sig själv så bra att jag får creeps av att använda det. Välpåkommet med andra ord.
02:26, Uppdaterar
Är det bara jag som är trött eller? Sååå frestande att klicka på Gilla.
Det var nästan omöjligt att inte gå med
"Sara Carlsson, Johanna Gidlund och Jonatan Westh gillar DIG"
Självklart klickar man i "gilla" på en sådan information.
Genialt gruppnamn, totalt meningslös efter själva ingången.
Men idag fick den fylla sin funktion igen (att underhålla mig alltså).
Fast jag kom på nyss, efter några uppdateraklick med
"Att kramas. Många som gillar DIG gillar detta" etc etc,
att det nog är mestadels töntar som är med i gruppen DIG.
Ordet töntigt för övrigt, det beskriver sig själv så bra att jag får creeps av att använda det. Välpåkommet med andra ord.
02:26, Uppdaterar
Är det bara jag som är trött eller? Sååå frestande att klicka på Gilla.
Tretton små tysta prinsessor
Jag jobbade på ett barnkalas idag. Något jag gör ibland.
Det är kul att ingen av mina vänner har fattat vad jag jobbar med.
"Jag har hört att du jobbar som clown?" har någon sagt.
"Barnkalas? jobbar inte du på café?" säger någon annan.
Eller som idag
Annikasan: - Vadå, jag trodde du arbetade på ett äldreboende?
Jag: - Nä.
Annikasan: - Men med utvecklingsstörda eller något?*
Jag: - Inte alls. Idag hade jag ett barnkalas. Men alltså vi gör så mycket olika saker. Jag lagar soppluncher till pensionärsfolkhögskolan och så står jag i receptionen och i huset finns både musikfolkhögskola och bla bla bla (lika omöjligt att förklara mitt jobb som alltid).
Hur som helst, att arrangera barnkalas är en utav mina arbetsuppgifter.
Och visst kan jag vara utklädd till clown.
Idag var det dock prinsesstema så jag hade på mig min finaste rosa klänning med volanger å grejor samt min tiara ala alvstajl.
Superfint!**
Precis som på mitt första kalas var det en av flickorna som hette mitt absoluta favoritnamn (inom kategorin nostalgi), Ebba!
Jag vet att det är fult att favorisera men jag kan inte rå för det, jag blir per automatik extra snäll mot ett barn som heter Ebba.
Idag var det dock något alldeles särskilt. Pojken som satt brevid Ebba hette nämligen (håll i er nu) DIDRIK!!
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Jag: - VA? Sa du att du heter Didrik? DIDRIK!!!!
Didrik: - Ja..
Ebba: - Det är min bror.
Jag: - Men är det saaaant????
13 st 4-åringar i kör: - ...
Jag: - Åh, då är ni döpta efter min favorit tv-serie.
13 st 4-åringar i kör: - ...
Jag: - WoW! vad häftigt!!
En 4-åring: - Skulle inte du läsa en saga för oss?
Jag: - Eh, ja, jo absolut! (shit shit shit vad coooooolt. Och lite småsjukt. Hur tänkte de föräldrarna egentligen?)
Sen hände det en annan märklig sak. En av flickorna började helt omotiverat kalla mig för Johanna. Jag tänkte att det inte spelade så stor roll och struntade i att rätta henne.
Efter typ femte gången frågade hon mig
Flickan: - Heter du Johanna?
Jag: - Nej det gör jag inte.
Flickan: - Men är det okej om jag kallar dig för Johanna i alla fall?
Jag: - Ja visst det går bra.
Flickan, förtjust: - Vad bra!!
Flickan: - Johanna, jag tycker att det är fint med ditt lockiga hår.
Jag: - Vad gulligt, tack så jättemycket!
Flickan: - Johanna, jag tycker om din klänning också. Vart har du köpt den?
Jag: - På en secondhandbutik.
Det visste hon inte vad det var för något.
Men hon fortsatte att kalla mig för Johanna och höll mig i handen så ofta hon fick tillfälle.
Underbart märkligt.
* Inte helt pk*** men så var det hon sa.
** Hade inte alls tänk blogga om det här, så något foto är inte taget. Ni får helt enkelt ta mig på mina ord.
***PK.. hatar det uttrycket. Vad ska jag börja säga istället?
Det är kul att ingen av mina vänner har fattat vad jag jobbar med.
"Jag har hört att du jobbar som clown?" har någon sagt.
"Barnkalas? jobbar inte du på café?" säger någon annan.
Eller som idag
Annikasan: - Vadå, jag trodde du arbetade på ett äldreboende?
Jag: - Nä.
Annikasan: - Men med utvecklingsstörda eller något?*
Jag: - Inte alls. Idag hade jag ett barnkalas. Men alltså vi gör så mycket olika saker. Jag lagar soppluncher till pensionärsfolkhögskolan och så står jag i receptionen och i huset finns både musikfolkhögskola och bla bla bla (lika omöjligt att förklara mitt jobb som alltid).
Hur som helst, att arrangera barnkalas är en utav mina arbetsuppgifter.
Och visst kan jag vara utklädd till clown.
Idag var det dock prinsesstema så jag hade på mig min finaste rosa klänning med volanger å grejor samt min tiara ala alvstajl.
Superfint!**
Precis som på mitt första kalas var det en av flickorna som hette mitt absoluta favoritnamn (inom kategorin nostalgi), Ebba!
Jag vet att det är fult att favorisera men jag kan inte rå för det, jag blir per automatik extra snäll mot ett barn som heter Ebba.
Idag var det dock något alldeles särskilt. Pojken som satt brevid Ebba hette nämligen (håll i er nu) DIDRIK!!
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Jag: - VA? Sa du att du heter Didrik? DIDRIK!!!!
Didrik: - Ja..
Ebba: - Det är min bror.
Jag: - Men är det saaaant????
13 st 4-åringar i kör: - ...
Jag: - Åh, då är ni döpta efter min favorit tv-serie.
13 st 4-åringar i kör: - ...
Jag: - WoW! vad häftigt!!
En 4-åring: - Skulle inte du läsa en saga för oss?
Jag: - Eh, ja, jo absolut! (shit shit shit vad coooooolt. Och lite småsjukt. Hur tänkte de föräldrarna egentligen?)
Sen hände det en annan märklig sak. En av flickorna började helt omotiverat kalla mig för Johanna. Jag tänkte att det inte spelade så stor roll och struntade i att rätta henne.
Efter typ femte gången frågade hon mig
Flickan: - Heter du Johanna?
Jag: - Nej det gör jag inte.
Flickan: - Men är det okej om jag kallar dig för Johanna i alla fall?
Jag: - Ja visst det går bra.
Flickan, förtjust: - Vad bra!!
Flickan: - Johanna, jag tycker att det är fint med ditt lockiga hår.
Jag: - Vad gulligt, tack så jättemycket!
Flickan: - Johanna, jag tycker om din klänning också. Vart har du köpt den?
Jag: - På en secondhandbutik.
Det visste hon inte vad det var för något.
Men hon fortsatte att kalla mig för Johanna och höll mig i handen så ofta hon fick tillfälle.
Underbart märkligt.
* Inte helt pk*** men så var det hon sa.
** Hade inte alls tänk blogga om det här, så något foto är inte taget. Ni får helt enkelt ta mig på mina ord.
***PK.. hatar det uttrycket. Vad ska jag börja säga istället?
Lite oförtjänt cred
I vintras blev jag titulerad "Bäst i klassen". Utan att ens gå i skolan.
Jag visste alltså att jag blivit fotad och att bilden skulle vara med i någon kommunblaska.
Så långt inget oväntat.
Själva rubriken däremot.. Vågar nog påstå att den platsar min OväntatToppFem för i år.
Kanske rakt av min OväntatToppTre.
Och så en liten Segue
En gång fick jag högsta betyg för att jag "sjöng ju så fint på avslutningen"
och ämnet var alltså inte musik. Rättvist.
Jag visste alltså att jag blivit fotad och att bilden skulle vara med i någon kommunblaska.
Så långt inget oväntat.
Själva rubriken däremot.. Vågar nog påstå att den platsar min OväntatToppFem för i år.
Kanske rakt av min OväntatToppTre.
Och så en liten Segue
En gång fick jag högsta betyg för att jag "sjöng ju så fint på avslutningen"
och ämnet var alltså inte musik. Rättvist.
Något säger mig att det inte var samma person
Kollade just i listan över sökord. Det var underhållande.
Att vara, eller inte vara... (Som man lär alltså)
Scen:
Jag häller sjungandes upp en kopp kaffe till mig. En man ligger på golvet och lagar en kyldisk.
Oskar kommer förbi.
Oskar: - Jaha, är det du som sjunger? Jag trodde att det var ett barn.
Jag: - Eh, tack för den du!!
Oskar: - Haha, nej, inte så!! Och vaddå, det är väl fint att sjunga som ett barn eller?
Jag: - ...
Oskar: - Men alltså, fortsätt sjung!
Jag, spelat småsur: - Nää, inte efter den gliringen..
Oskar: - Men det var ingen gliring!!
Ida entrar rummet
Jag: - Ida, vad säger du om Oskars kommentar nyss "Är det du som sjunger? Jag trodde att det var ett barn"?
Ida: - Hahaha, men Oskar då!! Du får ju tänka dig för lite.
Ida snubblar nästan över mannen på golvet
Ida: - Wooaaaah! Vem är du? Jag trodde att du var en hund först!!
Jag häller sjungandes upp en kopp kaffe till mig. En man ligger på golvet och lagar en kyldisk.
Oskar kommer förbi.
Oskar: - Jaha, är det du som sjunger? Jag trodde att det var ett barn.
Jag: - Eh, tack för den du!!
Oskar: - Haha, nej, inte så!! Och vaddå, det är väl fint att sjunga som ett barn eller?
Jag: - ...
Oskar: - Men alltså, fortsätt sjung!
Jag, spelat småsur: - Nää, inte efter den gliringen..
Oskar: - Men det var ingen gliring!!
Ida entrar rummet
Jag: - Ida, vad säger du om Oskars kommentar nyss "Är det du som sjunger? Jag trodde att det var ett barn"?
Ida: - Hahaha, men Oskar då!! Du får ju tänka dig för lite.
Ida snubblar nästan över mannen på golvet
Ida: - Wooaaaah! Vem är du? Jag trodde att du var en hund först!!
Gud Finns!!
Är hemma och tar hand om vårförkylningen, har det lite halvkul med andra ord.
Men så plötsligt blinkar det till i inkorgen.
Gud ser min rastlöshet och tänker
Gud: Hmm, Vildungen.. stackars flicka. Okej, oväntat är alltså det bästa hon vet. En oväntad kommentar till bloggen kanske? Jaa, så får det bli *nöjd*
Men så plötsligt blinkar det till i inkorgen.
Gud ser min rastlöshet och tänker
Gud: Hmm, Vildungen.. stackars flicka. Okej, oväntat är alltså det bästa hon vet. En oväntad kommentar till bloggen kanske? Jaa, så får det bli *nöjd*
Snö
Jag vaknade av ett hotfullt sms från min syster
snö
Det var allt.
Jag svarade med ett förvirrat nej men va?
Syrran: Jag vet. Det är något som blivit fel i skapelsen idag. Ester blev så arg att jag körde henne i säng igen och kom med frukost på sängen.
snö
Det var allt.
Jag svarade med ett förvirrat nej men va?
Syrran: Jag vet. Det är något som blivit fel i skapelsen idag. Ester blev så arg att jag körde henne i säng igen och kom med frukost på sängen.
Kan vara brutalt dödligt
När jag ser sådana här lappar fylls hela jag med lyckokänslor.
BRUTALT dödligt liksom.
Tänker att det är ironiskt skrivet, men eftersom en halkning kan gå riktigt illa blir den ironiska meningen så knäpp. Snarare någon slags dubbelironi eller tom trippelironi.
Underbart oväntat, just how I like it!!
BRUTALT dödligt liksom.
Tänker att det är ironiskt skrivet, men eftersom en halkning kan gå riktigt illa blir den ironiska meningen så knäpp. Snarare någon slags dubbelironi eller tom trippelironi.
Underbart oväntat, just how I like it!!
Jag är såååå korkad
Idag har jag, by surprise, hängt med mannen bakom masken.
Antar att jag vart så chockad av alla hans ogenerade nakenäventyrsberättelser att min blogghjärna stängdes av där en stund.
För någon bild tog jag korkat nog inte.
Antar att jag vart så chockad av alla hans ogenerade nakenäventyrsberättelser att min blogghjärna stängdes av där en stund.
För någon bild tog jag korkat nog inte.
WTF??? givet att man klickar sig in..
Jag gjorde det igen. Googlade mig själv alltså.
Den här gången hittade jag något lite mer åt det chockerande hållet..
Visserligen har jag flera vänner som är lagda däråt, men ändå.
Räknade inte riktigt med detta
(mamma och pappa, ni behöver inte skrolla vidare)
Grov bögporr från Spanien alltså*
Ibland vill man inte veta
No more google for me!!
*Gjorde även en skärmdump på själva bloggen, men det vart så att säga lite tooo much..
Den här gången hittade jag något lite mer åt det chockerande hållet..
Visserligen har jag flera vänner som är lagda däråt, men ändå.
Räknade inte riktigt med detta
(mamma och pappa, ni behöver inte skrolla vidare)
Grov bögporr från Spanien alltså*
Ibland vill man inte veta
No more google for me!!
*Gjorde även en skärmdump på själva bloggen, men det vart så att säga lite tooo much..
Udda reaktion
Josefin (väldigt glatt): - Titta! (öppnar jackan)
Jag (skräckfilmsförskräckt): - WooAAaaHHhh!!!!!!!!!!!!!!!
Jag har INGEN aning om vad som frambringade den reaktionen, har sett gravida magar förut liksom.
Så stolt att jag nästan spricker
Ni vet hur det är. Man blir helt enkelt lite extra glad av vissa människors varma ord.
Nyss kom det en sådan, en riktigt riktigt fin komplimang!
Jag cyklade på som om ingenting särskilt, på väg hem helt enkelt.
Kanske tog jag i lite extra på tramptagen på grund av kylan, men inget jag egentligen funderade över.
Då rullar en riktig monsterbil fram bredvid mig, en svart Hummer. Föraren vevar ner rutan, lutar sig över passagerarsätet och säger
- Vilken imponerande fart du håller på cykeln!
Fatta den, en monsterbilsförare som tycker att jag cyklar fort!
Nyss kom det en sådan, en riktigt riktigt fin komplimang!
Jag cyklade på som om ingenting särskilt, på väg hem helt enkelt.
Kanske tog jag i lite extra på tramptagen på grund av kylan, men inget jag egentligen funderade över.
Då rullar en riktig monsterbil fram bredvid mig, en svart Hummer. Föraren vevar ner rutan, lutar sig över passagerarsätet och säger
- Vilken imponerande fart du håller på cykeln!
Fatta den, en monsterbilsförare som tycker att jag cyklar fort!
Tema mobil. Tema oväntat.
Veckans bästa ljudmeddelande skickas från okänt nummer och är inläst av för mig lika okänd person.
Meddelandets namn: Äventyr28
"Hallå! Är det nån där? Basecamp kom! Vi ska på vårt tjugoåttonde äventyr, läget är följande: vi behöver dig på expeditionen. Tid: (censur) plats: Slussen. Ta fram äventyraren i dig, plus 249 kronor i pengar för dryck. Rapportera din närvaro senast tjugoåttonde i elfte. Over and out!"
inläst med walkietalkieljud i början å allt.
Jag replyade blixtsnabbt: "Ja herre gud! Bästa meddelandet på år känns det som. Love it! Klart jag är med!"
(Någon frågade mig förresten om jag tänkte gå. Hahahahahahah! veckans bästa fråga.)
Veckans bästa mms skickar Lisa till mig inatt
Meddelandets text: Hej! från mig och hon.
Meddelandets bild: Nope, no can do, bilden går inte att flytta från telefonen till datorn. ANTIKLIMAX!
Men lugn bara lugn. Lisa kommer lägga upp den på sin blogg och sen snor jag den därifrån.
Vilket får mig att ännu en gång fundera kring ett nyskrivet inlägg.
Blir det inte lite tårta på bakelse med våra bloggar då?
Meddelandets namn: Äventyr28
"Hallå! Är det nån där? Basecamp kom! Vi ska på vårt tjugoåttonde äventyr, läget är följande: vi behöver dig på expeditionen. Tid: (censur) plats: Slussen. Ta fram äventyraren i dig, plus 249 kronor i pengar för dryck. Rapportera din närvaro senast tjugoåttonde i elfte. Over and out!"
inläst med walkietalkieljud i början å allt.
Jag replyade blixtsnabbt: "Ja herre gud! Bästa meddelandet på år känns det som. Love it! Klart jag är med!"
(Någon frågade mig förresten om jag tänkte gå. Hahahahahahah! veckans bästa fråga.)
Veckans bästa mms skickar Lisa till mig inatt
Meddelandets text: Hej! från mig och hon.
Meddelandets bild: Nope, no can do, bilden går inte att flytta från telefonen till datorn. ANTIKLIMAX!
Men lugn bara lugn. Lisa kommer lägga upp den på sin blogg och sen snor jag den därifrån.
Vilket får mig att ännu en gång fundera kring ett nyskrivet inlägg.
Blir det inte lite tårta på bakelse med våra bloggar då?
Jättebilligt
I Malmö kostar ett barn 5kr
Kyrkkaffet kostar 20kr
Det är fyra gånger så dyrt
Fast fortfarande ganska billigt
Kyrkkaffet kostar 20kr
Det är fyra gånger så dyrt
Fast fortfarande ganska billigt
Jag gick ner i tvättstugan och kärade ner mig i en granne
Det finns en liten whiteboardtavla i tvättstugan om något uppstår som behöver kommuniceras kring.
Det gör väldigt sällan det. (läs aldrig)
Men idag så..
Underbart oväntat, bättre start på dagen får man leta efter.
Det gör väldigt sällan det. (läs aldrig)
Men idag så..
Underbart oväntat, bättre start på dagen får man leta efter.
"Never trust spiritual leader who cannot dance" karate kid 4
Jag var på bröllop
Några bra saker som hände var:
- Prästen såg ut som mr Miyagi
- Vigseltalet innehöll ordvitsar
- En av gästerna (viiiisserligen med en hjärnskada) kallade mig för miss Universum
- Samma gäst undrade även om jag kom ifrån Disney Land
- Jag fick massa tillfällen att utföra diverse partytrix (fick.. tog mig.. what´s the big difference?)
- Jag dansade vals med en döv man (så sjuuukt imponerad! sen att dansen fortsatte lite längre än musiken... asch, bagateller!)
- Jag fick bo på ett slott
Mr Miyagi
Mr Miyagi?
Och nu undrar vi alla, could he dance??
OM han kunde, Absolut!
Några bra saker som hände var:
- Prästen såg ut som mr Miyagi
- Vigseltalet innehöll ordvitsar
- En av gästerna (viiiisserligen med en hjärnskada) kallade mig för miss Universum
- Samma gäst undrade även om jag kom ifrån Disney Land
- Jag fick massa tillfällen att utföra diverse partytrix (fick.. tog mig.. what´s the big difference?)
- Jag dansade vals med en döv man (så sjuuukt imponerad! sen att dansen fortsatte lite längre än musiken... asch, bagateller!)
- Jag fick bo på ett slott
Mr Miyagi
Mr Miyagi?
Och nu undrar vi alla, could he dance??
OM han kunde, Absolut!
Från en ålder till en annan
Vid biljettdisken
Jag: - Vad kostar biljetten förresten?
Biljettsäljarkille: - Hundratju.. eller, det beror på hur gammal du är?
Jag: - Hur gammal tror du?
Biljettsäljarkille: - 24?
Jag (överlycklig): - Åååååh! vad glad jag blir nu!!! Trodde du det på riiiiktiigt??
Biljettsäljarkille: - Ööh, eeh, ja...
Jag: - Jag är ju 29! men oj, det kanske jag inte borde ha sagt, vart det dyrare nu?
Biljettsäljarkille: - Ja tyvärr..
Jag: - Meeendåååå!!! Fast jag är sjukskriven, hjälper det?
Biljettsäljarkille: - Ja, faktiskt! har du något papper som bevisar det?
Jag: - Nääe...
Sen skrev han ut en biljett åt mig med reducerat pris iaf.
På den stod det Pensionär.
The Hilton/Lundström family
Jag har bloggat i mindre än ett dygn när Sanna släpper bomben
Hennes man är SLÄKT MED PARIS HILTON!!!
Okej, de är inte syskon eller så, men samma gammelgammelfarmor duger gott åt mig
Och det får mig helt klart att undra, har hon tjuvhållit på den här informationen??
Tänkt något i stil med: en dag kommer Magda börja blogga och då, DÅ! ska jag berätta
Varför kasta pärlor åt svin liksom?
