vildungen

Jag hade en mäklare hos mig häromdagen.
Kan bli lite trött på den sortens säljare, de överdrivet trevliga som utnyttjar det sociala spelet till max.
Men om man väljer att inte röra sig riktigt enligt de förväntade mönstren kan man iallafall få sig en rolig stund.

30 sekunder in på vårat möte sätter jag ribban

Mäklaren: - Och du skulle flytta ihop med din pojkvän va?

Jag: - Nej jag är singel, men snyggt fiskat!

Mäklaren lyckas inte riktigt få ur sig någon smart replik, man riktigt ser hur hans hjärna arbetar.


Jag rusar vidare genom lägenheten och berättar i högt tempo om diverse färdiga, pågående och framtida renoveringsprojekt.
Mäklaren är fortsatt osäker efter min oväntade, var det en pik eller en flirt?, respons på hans standardfråga.
Mäklaren tycks tycka att kavajen är aningen varm.
Mäklaren tänker förmodligen att det vore bra att få kontroll över situationen.

Mäklaren: - Jag har gott om tid om du känner att du vill pusta ut lite efter cykelturen i snöstormen därute.

Jag: - Nejdå, ingen fara. Jag är rädd att jag är sådan här naturligt, skrattar jag och slår ut med armarna.


Mäklaren inser att det bara är att "gilla läget", att det bara är att hänga på i mitt tempo.
Den världsvana mäklarsäkerheten känns inte så världsvan längre..
Men jag är snällare nu, låter honom ta över lite. Låter honom köra sina standardfraser.

Efter en stunds pladdrande om diverse viktigheter gällande försäljning etc etc går mäklaren in i den obligatoriska BliLitePrivatSåKundenKännerSigSeddOchUppskattadOchDärmedVillHaJustMigSomMäklare -fasen.

Mäklaren: - Jaha, vad spännande! Vad har du tänkt att du ska jobba med istället då?

Jag: - bla bla bla miljö bla bla inte driva på den kommersiella karusellen bla bla bla t.ex gå runt i en fin kostym och sälja på folk saker som de egentligen inte behöver bla bla bla bidrar bara till en ökad produktion som i sin tur bla bla .

Mäklaren ser väldigt intresserad ut, men har nog bara lyssnat med halva örat.
Mäklaren har eventuellt kalkylerat arvode med den andra halvan.
Mäklaren hade förmodligen inte väntat sig ett fullt så förtroligt svar på sin standardiserade BliLitePrivat-fråga.

Mäklaren (försöker låta intresserad): - Eh, jaha!! Det låter jätte spännande det där.

Jag: - Tycker du? Du kanske tom har några idéer eller, ännu bättre, några kontakter?

Mäklaren (stelnar nästan till en sekund, busted..): - Eeh.. jaa, eller jo. Alltså (rimligtvis borde hon mena inom mäklaryrket)  du behöver såklart ha utbildning då. (självförtroendet kommer tillbaka) Och det är en tuff bransch, mäklarbranschen. Många hoppar faktiskt av redan under utbildningen, andra efter första året som yrkesverksam bla bla bla..

Jag (haha, han är såå busted): - Mmm, det kan jag tänka mig. Fast jag tänker att mäklarbranschen inte riktigt är vad jag är ute efter.. Inget illa om yrket i sig då såklart! Bara det att jag, som sagt, inte vill ha varken ett kostymarbete eller ett säljarjobb.. vilket det ju faktiskt är. Ganska mycket.

Mäklaren (ser ut att önska pratstunden var över): - Jo det har du naturligtvis rätt i.

Jag (stackars kille, bäst att avrunda det här nu): - Jaja, hursom. Tack så mycket för infon. Jag hör av mig om jag bestämmer mig för att sälja lägenheten.


As if! liksom..



Fast jag borde kanske höra av mig och tacka iallafall.
För kul, det var det.