vildungen

Inga konstigheter, det händer halvårsvis.

= Jag övertrasserar* (i princip) kontot och drar till mataffären (samma mataffär).


Plockar bort vara efter vara efter vara och lokalen fylls av tunga suckar.
Den redan långa kön växer sig omåttligt lång.

Rotar runt i väskan efter mynt och hittar en femtioöring som gör varken till eller från.

Kastar ett öga mot flocken bakom mig, deras ögon hatar mig.
Prövar att dra kortet en gång till (nu är det bara två varor kvar).

Den sista apelsinen ryker. Ett paket mjölk. Jag måste iaf få mjölk till morgonkaffet.

Ingen mjölk. Ingenting. Bara en lång kö, en stressad kassörska och alla miljontals (okej, lite kryddat där) blickar och ilskna tankar som studsar runt mellan väggarna i lokalen.





*För länge sedan trodde jag det hette överTRAkassera. Det tycker jag passar fint, så i mitt huvud heter det fortfarande så.