Dagens riktigt sick

Inatt bråkade jag med en för mig okänd person vid plaståtervinningen (!!!!!!)

Det var något med att han inte fattade att man numera kan slänga hård och mjuk plast på samma ställe.

Nyss när jag slängde en plastbit i sorteringen hemma, mindes jag drömmen och blev upprörd, igen!! I VAKET TILLSTÅND!!!


Blir rädd för mig själv faktiskt




Lite tankar kring detta inlägg:

- vad härligt stört att vara rädd för sig själv. Tror att jag skall pröva det idag. Gå runt i lägenheten och hoppa högt lite då och då.

- inläggen börjar mer och mer likna något som är väldigt långt ifrån vad man skulle kunna tänkas kalla en lyckad kontaktanons.

Att gå utanför ramarna

Jag: - När var det balkongerna skulle fixas förresten?

Grannen: - Vad menar du ska "fixas" med balkongerna??

(anar redan nu att något är galet, men väljer ändå att stå på mig)

Jag: - Jag minns inte exakt vad det var. Det var visst något med golven. De skulle målas tror jag?

Grannen (låter väldigt! förvånad): -Va? varför då? Vart har du hört det?

Jag: - Det stog ju i ett av nyhetsbreven i våras. Jag är helt säker på det. Och hela sommaren har jag, varje gång jag gått ut på balkongen, funderat på hur det var med det där.

Grannen: - Okeeej???

Jag: - Ja, när det skulle bli av och vad som egentligen skulle göras. Det framkom liksom inte riktigt.

Grannen: - ...

Jag: -
Inget du känner till med andra ord?

Grannen: -
Nä, jättekonstigt! Jag är ju trots allt med i styrelsen..

Jag: - Ja, vad skumt. Det är ju ni som skriver de där nyhetsbreven också..

Grannen: - Ja. Men har du läst det (låter långt ifrån övertygad).. så måste det  väl vara så. Märkligt som sagt

(plötsligt faller poletten ner, it all makes sense)

Jag: - Vet du vad... jag kan säkert ha drömt det.. det händer ganska ofta.

Grannen: - Ööh, okeeej...

Jag: - Jo jag vet, det låter kanske lite knäppt. Men jag drömmer alltid en massa konstiga saker och sen vet jag aldrig vad som är sant och inte.

Grannen: -
... (tittar lite fascinerat på mig, som om jag vore väldigt väldigt underlig)

Jag: - Alltså, jag tänker bara att eftersom du är med i styrelsen och inte hört talas om någon balkongrenovering så är det troligaste att jag har drömt det. Alltså det är lugnt, det händer typ heeeela tiden.

Grannen: -
Okej. Men säg gärna till om du får reda på något.

Jag: -
Haha, jadå, men jag är säker på att det var en dröm nu.

Grannen: - Okej. Jaha. Men ha en bra dag då.



Hahhahah! I just love it!
Det är ändå få förunnat att lyckas med trestegskombinationen

1. Drömma OCH minnas en kolossalt ointressant dröm (balkonggolv liksom, KOM I GEN!)
2. Tro att drömmen har inträffat på riktigt
3. Fundera över "händelsen" en hel sommar för att sen på rödlövshalvåret (jag gör som Mogis jag, hittar på egna ord!! Stort!!), alltså 6 månader senare, tycka att det är värt å diskutera det hela med en granne man nätt å jämnt hälsat på tidigare.
Framförallt då detta är Sverige. Man talar helst inte med sina grannar här.
Har jag hört.



Jag hade inget kort på mig och min granne. Det fick bli ett på mig och Staphan istället.


Sååå förolämpad

Jag har känt mig orolig och nere hela dagen.

NU kom jag på varför

Jag bråkade ju med Lisa inatt

Jag bråkade och hon SKRATTADE!!!!

Hon tyckte nämligen att min röst lät så tramsig, och skrovlig... (vilket den INTE gjorde för övrigt)

Funderade ett slag på att ringa och ställa henne till svars för sitt beteende.
Men.. dels anses det eventuellt smått psyk att ställa folk till svars för hur de beter sig i ens drömmar.
Dels är hennes telefon är trasig. Igen.

När man ringer henne avbryts samtalet ungefär var tredje sekund av att hon säger

-Nu höööör inte jag deeejj, men du hör meeejj.

Sen börjar hon nynna.
Det är såklart väldigt sött. Som någon slags pausmusik.

Men det är inte vad man vill ha i örat vid sådana här delikata tillfällen.



RSS 2.0