Tretton små tysta prinsessor
Det är kul att ingen av mina vänner har fattat vad jag jobbar med.
"Jag har hört att du jobbar som clown?" har någon sagt.
"Barnkalas? jobbar inte du på café?" säger någon annan.
Eller som idag
Annikasan: - Vadå, jag trodde du arbetade på ett äldreboende?
Jag: - Nä.
Annikasan: - Men med utvecklingsstörda eller något?*
Jag: - Inte alls. Idag hade jag ett barnkalas. Men alltså vi gör så mycket olika saker. Jag lagar soppluncher till pensionärsfolkhögskolan och så står jag i receptionen och i huset finns både musikfolkhögskola och bla bla bla (lika omöjligt att förklara mitt jobb som alltid).
Hur som helst, att arrangera barnkalas är en utav mina arbetsuppgifter.
Och visst kan jag vara utklädd till clown.
Idag var det dock prinsesstema så jag hade på mig min finaste rosa klänning med volanger å grejor samt min tiara ala alvstajl.
Superfint!**
Precis som på mitt första kalas var det en av flickorna som hette mitt absoluta favoritnamn (inom kategorin nostalgi), Ebba!
Jag vet att det är fult att favorisera men jag kan inte rå för det, jag blir per automatik extra snäll mot ett barn som heter Ebba.
Idag var det dock något alldeles särskilt. Pojken som satt brevid Ebba hette nämligen (håll i er nu) DIDRIK!!
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Jag: - VA? Sa du att du heter Didrik? DIDRIK!!!!
Didrik: - Ja..
Ebba: - Det är min bror.
Jag: - Men är det saaaant????
13 st 4-åringar i kör: - ...
Jag: - Åh, då är ni döpta efter min favorit tv-serie.
13 st 4-åringar i kör: - ...
Jag: - WoW! vad häftigt!!
En 4-åring: - Skulle inte du läsa en saga för oss?
Jag: - Eh, ja, jo absolut! (shit shit shit vad coooooolt. Och lite småsjukt. Hur tänkte de föräldrarna egentligen?)
Sen hände det en annan märklig sak. En av flickorna började helt omotiverat kalla mig för Johanna. Jag tänkte att det inte spelade så stor roll och struntade i att rätta henne.
Efter typ femte gången frågade hon mig
Flickan: - Heter du Johanna?
Jag: - Nej det gör jag inte.
Flickan: - Men är det okej om jag kallar dig för Johanna i alla fall?
Jag: - Ja visst det går bra.
Flickan, förtjust: - Vad bra!!
Flickan: - Johanna, jag tycker att det är fint med ditt lockiga hår.
Jag: - Vad gulligt, tack så jättemycket!
Flickan: - Johanna, jag tycker om din klänning också. Vart har du köpt den?
Jag: - På en secondhandbutik.
Det visste hon inte vad det var för något.
Men hon fortsatte att kalla mig för Johanna och höll mig i handen så ofta hon fick tillfälle.
Underbart märkligt.
* Inte helt pk*** men så var det hon sa.
** Hade inte alls tänk blogga om det här, så något foto är inte taget. Ni får helt enkelt ta mig på mina ord.
***PK.. hatar det uttrycket. Vad ska jag börja säga istället?
Aww... Ebba & Didrik. Där har vi dom unga föräldrarna som verkligen tokutnyttjar sina möjligheter att namnge sina ungar.
Självklart har man sina egna planer för sina framtida barn... Can´t hardly wait.
=)
Tack för kommentaren på bloggen. (L)
Ebba och Didrik var en milstolpe i svensk television. Minns att jag var lite avundsjuk på killen med den coola cykeln.
Skönt att du är tillbaka. :)
Jag är inte heller jätteförtjust i uttrycket PK, och att det har blivit ett skällsord. Man kan väl tänka på hur man uttrycker sig, utan att det får en stämpel typ. Sen behöver man kanske inte jaga detaljer och trippa runt på tå hela tiden. Det har det ju gått lite inflation i.
För övrigt verkar du ha ett grymt bra jobb! :)
Men, VAD arbetar du med egentligen?
Jag är ledsen Emeli, men jag har svarat så utförligt jag kan redan.
Jag jobbar som mig själv helt enkelt :)
Perfekt!
Heffler, killen med den coola cykeln.. Klicka på länken.
Jag klickade... och jag tror att jag blev desillusionerad... :S
Men det är jäkla cool att du har träffat honom. :)
Hahahaha!
De skulle bara veta hur mycket fan du verkligen var av den serien :-)
HAhahahhaa! Ååååh, tack för länkningen söta! jag gillade alla delar i inläggete. Och jag ÄLSKADE inlägget om lilla LEvi. tack för det!
